Soile’s platta har fått 3/5 av nätmagazinet Joyzine och det är ju inte så tokigt ändå! Med tanke på att skivan är så speciell och inte följer ett klassiskt popskiveformat har vi räknat med att vi kommer att få hårda omdömmen. Lite spännande faktiskt…  Mikael Mjörnberg på Joyzine skriver att skivan är lite svajig men,

”När det bara handlar om stilfull singer/songwriter eller elektroniskt pumpande melankoli som i det inledande titelspåret klarar hon sig bra.”

Tack Micke!  Det är ju nästan ett erkännande. 

Jag tycker att hela recensionen är bra, ärlig och rak och vi har inga problem att ta den kritik som ges, men själva slutklämmen tycker jag faktiskt är lite rolig.

”I slutändan är det nog tur att Soile har ett jobb att luta sig tillbaka mot. Det skriver jag inte för att ”Börja om” skulle vara någon särskilt dålig skiva utan för att det är en platta som är lite för osäker och splittrad för att kunna dra in särskilt mycket cash och intresse.”

Gäller inte detta typ 90% av alla artister i Sverige som släpper plattor? Vilka artister i detta avlånga land kan ärligt klara sig på endast skivförsäljning? Jag känner många asbra musiker och artister och nästan ingen av dem klarar sig endast på sin musikkarriär eller sin skivförsäljning.

Med andra ord… handen på hjärtat… de flesta av oss behöver nog ett yrke att ”luta sig tillbaka mot”. 

Men skulle det vara något dåligt?

Läs hela recensionen här: http://www.joyzine.se/?p=3849