När jag kommer in i en biograf så slår det mig alltid att popcornhyllorna är så överfulla med popcornkartonger och att golven på samma sätt är täckta med dessa små men utsökta delikatesser. Barnens ögon lyser och kassorna går varma. Jag tror att biografpersonalen avsiktligt inte sopar undan de popcorn som trillat ner på golvet eftersom det ger en förnimmelse om att popcorn är ett måste om man går på bio. Aromerna, atmosfären och knastret under fötterna ingjuter förväntan…

Idag hade jag två femåriga tjejer med mig på bio. Vi skulle se Prinsessan och Grodan! Förväntningarna var skyhöga redan innan vi kom in i biografen och jag lovar att popcornaromen inte dämpade denna förväntan. Det blev inga popcorn, men däremot lite plockgodis.

Tjejerna speedade på i sockerchock i början av filmen. Spänningen var stor! Prinsessan blev en groda… sen blev det svart magi och voodoo om vart annat.

Den ene av de små viskade efter halva filmen ”jag börjar bli väldigt trött” (godiset var slut) … den andre letade efter tappat godis på golvet. Halva filmen var alltså ganska ointressant för dem och efteråt var de lite sega och buttra bägge två.

Skulle jag köpt mer godis? Eller inget alls?

Eller är det så att godis och svart magi inte alls går ihop? Det var ganska mycket av bägge varorna och jag tror att barn kanske inte mår så bra av det.